Jag är...
Jag är endast ett hjärtslag bort från alla känslor, ett andetag från gråten och från det bubblande skrattet. Mina ögonlock är portar till en värld där jag rår över livets mysterier. Bakom världen finns en annan värld och också den kan man fly bort ifrån. Gränser sprängs eller förblir orubbliga. Jag är min egen världs gränsvakt och jag är flyktingen in i din värld. Jag är en sökare av det som är det oföränderliga och det som aldrig kan upplevas tillräckligt länge för att definieras. Jag är tröstlös och hoppfull. Svag i stunden men stark nog att orka med evigheten. Jag är den lätta fjäder som lyfter ur hjärtat när du är fri...
När jag blir stor... (en text om hopp, om kraft och en egen framtid)
När jag blir stor ska jag göra det som får min själ att växa och lyfta, det som jag tror och hoppas kan göra någon slags skillnad ute i världen. Göra den lite större och bättre om jag kan.
Jag ska aldrig tillåta mig att bli som de vars beslut satt en färg på mitt liv som jag aldrig godkänt. Jag ska stärkt med tiden bleka fläckarna och färga om och mitt färgspektra ska lysa starkare än deras och blända mörkret de sänkte över mig.
När jag blir stor ska jag förvåna er med min förmåga att väla det bästa för mig och det vackraste för dem jag älskar. Jag ska inte hämnas, bara ösa desto mer kärlek över dem som ger mig kraft och glädje, visa att det bara var tid de andra kunde ta och aldrig någonsin min vilja att skratta och ge.
När jag blir stor ska jag le åt eran rädsla när ni talar om mig för jag ska veta att det ni ser varken är eller någonsin har varit jag, och jag ska jubla för att er rädsla aldrig var min. Jag ska uppfyllas av av att alla inte är lika blinda som ni, att det finns de som ser mig klarare än ni har möjlighet till.
Er makt var alltid den svages makt men mina tårar var vägen till styrkan och kärleken.
När jag blir stor ska jag fortsätta sluka kunskap tills ni undrar om jag någonsin varit liten nog att påverkas av eran totala brist på förståelse.
Jag ska gå min väg och mina steg ska ljuda av stolthet över sin frihet och sitt mål. Sedan ska stigarna ni tvingade in mig på växa igen och era steg ska inte ens vara ett eko i mitt liv.
Jag ska aldrig tillåta mig att bli som de vars beslut satt en färg på mitt liv som jag aldrig godkänt. Jag ska stärkt med tiden bleka fläckarna och färga om och mitt färgspektra ska lysa starkare än deras och blända mörkret de sänkte över mig.
När jag blir stor ska jag förvåna er med min förmåga att väla det bästa för mig och det vackraste för dem jag älskar. Jag ska inte hämnas, bara ösa desto mer kärlek över dem som ger mig kraft och glädje, visa att det bara var tid de andra kunde ta och aldrig någonsin min vilja att skratta och ge.
När jag blir stor ska jag le åt eran rädsla när ni talar om mig för jag ska veta att det ni ser varken är eller någonsin har varit jag, och jag ska jubla för att er rädsla aldrig var min. Jag ska uppfyllas av av att alla inte är lika blinda som ni, att det finns de som ser mig klarare än ni har möjlighet till.
Er makt var alltid den svages makt men mina tårar var vägen till styrkan och kärleken.
När jag blir stor ska jag fortsätta sluka kunskap tills ni undrar om jag någonsin varit liten nog att påverkas av eran totala brist på förståelse.
Jag ska gå min väg och mina steg ska ljuda av stolthet över sin frihet och sitt mål. Sedan ska stigarna ni tvingade in mig på växa igen och era steg ska inte ens vara ett eko i mitt liv.
