Anna Wallde

Hur trött jag än är när jag vaknar på lördagsmornarna så vill jag upp och ut i stallet, alltid!
Ridningen är min flykt, min passion och min mening med tillvaron, det är den som gör att jag orkar.
Jag tycker inte om att klaga för mycket på mitt liv för det finns mycket med det som är bra, mycket som ger mig en anledning att le och skratta, och ridningen är det största!!
Genom stallet har jag fått mina lyckligaste minnen, många av mina bästa vänner och otroligt mycket av den jag är idag!
Jag älskar det stället för där får jag göra det som gör mig lycklig och där är jag omtyckt!
Det är så konstigt, jag bär på en rädsla att visa mitt sanna jag för att jag inte tror attt det duger men det ställe jag visar det mest på är också det ställe som jag är mest omtyckt på!!
Jag blir lite som ett barn igen. Imorse när jag kom fram till stallet nästan sprang jag fram till dörren, som jag alltid gör, jag kan lixom inte hindra mig själv, det kanske känns igen? Jag måste bara få veta vem jag ska rida!!
Jag fick Sanzi igen idag och vi stod och gosade innan jag gjorde iordning honom. Lektionen gick bra men jag vågar inte riktigt släppa fram honom helt i galoppen men Andrea var nöjd och Sanzi var helt underbar!!
My skulle följt med men hon hade sovit väldigt dåligt och orkade inte. Jag förstod till hundra procent och blev inte alls arg eller besviken även om jag saknade henne som fan !! Allting blir typ tio gånger roligare när hon är med!!

Jag älskar er My och Sanzibar <3 <3 <3