Ett litet inlägg mitt i tentahysterin!
Här sitter jag mitt uppe i den sista stressade fasen av att skriva en hemtenta i min tredje sociologikurs på socionomutbildningen. Den ska lämnas in på fredag och jag har en bit kvar... men kör man fast så som jag gjort nu är det min erfarenhet att man ska göra nått annat en liten stund och sen gå på det igen!
Min främsta anledning till detta inlägg är att jag vill ge ett stort tack till Johanna Åkerblad för att hon förstår mig på ett sätt som mycket få människor gör! Man tror man är ensam och så lättar man sitt hjärta till någon och får en förståelse som läker så otroligt mycket. Johanna förstår vad jag går igenom, hon har vart och är där själv och hon fattar att sorgen kan vara självisk, ja rent av elak ibland utan att det betyder att det är man själv som är det!
Tack vare henne mår jag bättre idag än vad jag gjort på ett tag! Du är helt fanatstisk, Johanna <3
I torsdags var jag på begravning, min första sedan mammas. Det rev upp oerhört mycket känslor särskilt som det var mamma som kände honom bäst! Kändes väldigt konstigt att det bara var pappa och jag som gick! Men kanske är de tillsammans nu, jag skulle verkligen vilja att det var så!
Nola du är saknad och jag är tacksam för allt du gjorde för mamma!
Annars rullar livet på, har ångest för att jag inte får rida förrän på tisdag, det är ju röd dag på lördag, förbaskat också!
Min främsta anledning till detta inlägg är att jag vill ge ett stort tack till Johanna Åkerblad för att hon förstår mig på ett sätt som mycket få människor gör! Man tror man är ensam och så lättar man sitt hjärta till någon och får en förståelse som läker så otroligt mycket. Johanna förstår vad jag går igenom, hon har vart och är där själv och hon fattar att sorgen kan vara självisk, ja rent av elak ibland utan att det betyder att det är man själv som är det!
Tack vare henne mår jag bättre idag än vad jag gjort på ett tag! Du är helt fanatstisk, Johanna <3
I torsdags var jag på begravning, min första sedan mammas. Det rev upp oerhört mycket känslor särskilt som det var mamma som kände honom bäst! Kändes väldigt konstigt att det bara var pappa och jag som gick! Men kanske är de tillsammans nu, jag skulle verkligen vilja att det var så!
Nola du är saknad och jag är tacksam för allt du gjorde för mamma!
Annars rullar livet på, har ångest för att jag inte får rida förrän på tisdag, det är ju röd dag på lördag, förbaskat också!
Kommentarer
Trackback
