De sista skälvande sommarveckorna...
Ska börja med att berätta om allsången:
Kunde inte sova kvällen innan för jag var sååå himla taggad, sådär som man är när man ska göra något man aldrig gjort förut, men som man vet kommer bli rooligt! Tittade på Juno (väldigt bra film, tips för er som inte sett, väldigt bra soundtrack också) och sedan kunde jag sova.
Klockan åtta nästa morgon träffade jag Emelie på centralen, åh vad roligt det var att träffa henne igen!! Vi hoppade på en buss till skansen, kom fram, köade lite, SPRANG uppför backarna till sollidenscenen (släpandes på TUNG matssäck, ser jag ut som Herkules eller, Emelie?!) och hittade bra platser relativt långt fram, klockan var då tio över nio. Jaha bara att börja försöka få tiden att gå...
Vi snackade skit, åt marabou choklad med jordgubbar (kriminellt fan att de ska sluta med dem!!), läste (Emelie: Låt den rätte komma in, Jag: Den första hustrun), tittade på repetitioner, och snackade mera skit. Till slut kom det två tanter som satte sig bredvid oss och då kunde de passa platserna så att Emelie och jag kunde sträcka på benen. Jag köpte ett allsångshäfte (80 spänn, seriöst alltså, de va fan inte billigt) och så gick vi runt och Emelie hade vääldigt roligt åt att mitt lokalsinne går i strejk varenda gång jag är på Skansen, allvarlig, svänger jag runt ETT hörn så har jag ingen aning om vart jag kom ifrån sen...
Många timmar och en rejäl träsmak i baken senare var det dags för genrep och det var ju typ exakt samma sak som sändningen förutom att Anders säger fel hela tiden. Min all-time-favourite "Gå upp och pröva dina vingar" var med och det gjorde mig hellycklig!! Så vart det sändning och jisses vilken stämning det vart! Både Emelie och jag gastade på Anders fast ingen av oss gillar honom, vaddå medryckta liksom? Men shit vilken känsla det är när de spelar Stockholm i mitt hjärta! Och ännu bättre vart det när min favvo Lasse Berghagen kom ut på scenen och sjöng. Kan inte han komma tebax om nu Anders ska sluta??
Gillade det mesta, Björn Skifs var riktigt bra men det var faktiskt Markus Krunegård som var favoriten, mest för att stämningen blev så upprymd när han kom. Dock lyckades jag få en enda strof ur "jag är en vampyr" på huvudet, gick liksom och sjöng "foten i huvet" om och om igen i flera dar, mindre kul...
Vi stannade förståss och tittade på eftershowen och Björn Skifs sjöng sin "Michelangelo" och så sjöng Lasse "sträck ut din hand" sen var det dags att ta sig hem. Var typ själv på bussen, rätt skönt att varva ner på en tyst buss genom ett mörkt Värmdö, mest skönt att få lyssna på sin "egen" musik efter att ha fått lyssna på saker man aldrig lyssnar på en hel dag.. Var lite overklig känsla att åka hem, under denna långa intensiva dag hade liksom Skansen blivit hela världen, låter helskumt men så kändes det faktiskt.
Eftersom jag missade min vanliga ridlektion när jag var på allsången red jag i en grupp på torsdagen men först åkte jag in till stan och fikade med Felicia och promenerade lite innan hon följde mig till bussen. Vi satt länge i Kungsan och pratade och det var såååå mysigt. Hon är en helt uuuunderbar vän den här tjejen, 20 år har vi känt varandra!
Fick rida på en jättefin ny häst som heter Zvans (ja han heter faktiskt så!). Han är ganska stor men framför allt väldigt STARK!! Och självklart ska vi rida ner på en jättestor äng, kul liksom. Jag fick jobba som en galning för att han skulle lyssna på mig och inte lägga i högsta växeln och dra till andra sidan ängen, vilket är en bra jävla bit kan jag ju säga och den hästen vet inte vad långsamt betyder! Andrea har ju mottot att "det är ingen fara, det kommer ett staket förr eller senare" ja det är ju en tröst liksom, vem fan har sagt att hästen stannar ens då? Jaja till slut fick jag till honom riktigt snyggt men det tog all koncentration jag kunde uppbåda och varenda muskel jag har i kroppen plus några till. Kom hem till stallet heeelt slutkörd men då fick jag faktiskt ta emot lite beröm!! Då hade jag dessutom hunnit bli riktigt fäst vid denna stora, buffliga, glada hästkrake, jag menar han är ju såå sööööt när han nästan klättrar upp i knät på en och vill ha godis och pussar!
Lördagsridningen gick jättebra och snart var det tisdag igen! Min vanliga tisdags-ridlärare, Millan, är tyvärr sjukskriven men istället har jag fått tillbaka en ridlärare som jag hade för flera år sen, nämligen AMA!! Fick lilla April och det gick lååångsamt men ganska bra, men trött blev jag.
I fredags var det avskedsfest hemma hos Tessan eftersom hon flyttar till Göteborg för att plugga till sjkusköterska. Det vart en riktig tjejkväll med en MASSA garv och prat och god mat och till och med några lekar, och vi hade SUPERKUL!! Hade skrivit ett litet brev till henne om hur mycket jag tycker om henne, hur mycket jag kommer att sakna henne och om allt kul vi haft tillsammans och det läste hon upp och då kom det några tårar, tur att man hade sina fina tjejer där som kunde hålla om en... Det är verkligen som i den där sången "jag kan segla förutan vind, jag kan ro utan åror, men ej skiljas från vännen min, utan att fälla tårar..."
Red Basil igen nästa morgon och det gick JÄTTEBRA!! Fick beröm och han kändes helfin!! På kvällen var det födelsedagsfest hos Fanny och jag var verkligen jättetrött så fast jag hade asroligt och träffade massa nytt roligt folk så drog jag mig hemmåt redan vid tolvslaget, kom dit vid fem så det blev ett tag iaf. Nattbussar på värmdö är väl inte det pålitligaste som finns så det slutade med att jag stod och väntade i en kvart på en mörk busshållplats i en massa regn med bara tunn kjol, linne och munkjacka på mig. Vad jag frös! Då förstod jag att det verkligen börjar bli höst!!
Igår var det ju tisdag så då var det ridning. Vi hoppade och jag red finaste Basil igen, men först fikade hela gruppen med ridlärarna och det var skitmysigt: Rebecca kom och red istället för Angelica som var bortrest och jag blev jätteglad av att se henne!!
Rebecca är ett litet kapitel för sig, hon säger nämligen saker till mig som är så vackra att jag blir alldeles stum. När mamma precis hade dött så var jag så förkrossad och ledsen och chockad att jag inte ens åkte till stallet och då ringde Rebecca och sa något som jag fortfarande tänker på när jag mår riktigt dåligt, såhär sa hon; Det är så himla orättvist att detta skulle hända just DIG, du som alltid är så snäll mot ALLA! Var det inte helt fantastiskt sagt?? Börjar nästan grina när jag tänker på det, så oerhört glad och hedrad kände jag mig! Anledningen till att jag nämner detta är att hon nyligen kommenterade inlägget jag skrev på tvåårsdagen av mammas död. Hon skrev att hon tycker jag är så stark som tagit mig igenom det svåraste som kan hända en människa, att förlora någon man älskar. Återigen gjorde hon mig alldeles stum! Stark? Jag? Vågar jag ens tro på det? För jag känner mig inte stark! Jag känner mig som världens svagaste människa, jag kan ju ibland inte ens se någon krama sin mamma utan att få en kall klump i halsen, jag ligger fortfarande och gråter tills halsen värker för att jag aldrig någonsin mer får höra min mammas röst! Är jag verkligen stark?? Hm..
Ridlektionen gick iallafall jättebra. vi hoppade en massa och Basil var hoppglad och snäll men kanske inte hundra procent allert. Mitt största problem är att jag koncentrerar mig så in i helsike att jag totalt glömmer bort att andas och då fungerar ju ingenting såklart!! Ama tycker det är jättekul att allt plötsligt går superbra bara för att jag bestämmer mig för att släppa in lite syre i hjärnan... Det var iallafall skitroligt att hoppa, ville aldrig sluta!
Idag vart det heldag på Skogskyrkogården. Det är såå himla vackert där! Stora vidder och så det där stora korset som ser ut över alltsammans. Och inne mellan höga träd, med solstrålar som spelar över gräs och blommor ligger min mammas sista viloplats. Här är det alldeles tyst, alldeles lugnt, alldeles stilla. Här kan man sitta och här kan man låta tårarna trilla som dom vill, ingen tycker det är komstigt, sorgen känner alla som kommer hit. Jag röjde upp sommarogräs och planterade nya blommor, en pelargon i ljust rosa alldeles full med blommor och knoppar och en blåklocka, det blev alldeles fantastiskt vackert. Hennes gravsten är polerad så att man nästan kan spegla sig i den och den är högre än alla runt om, lång och stolt, precis som mamma var. Det slår mig varje gång jag ser på stenen hur ont det gör att hon är borta, det blir så definitift när man ser datumen, att hennes tid på jorden är slut, att hon bara fick leva i drygt 62 år...
Satt hos mamma i nästan en timma och sedan gick jag bort till Hoppets kapell där jennys farmor Käthe skulle begravas. Blev väldigt fint men det skar i hjärtat att se Jenny så ledsen, min älskade gumma. Inte kan man göra så mycket heller, finnas där och trösta, tala om att man får vara hur ledsen man vill! Men jag kan inte göra det bra igen, det kan ingen... Sedan var det minnesstund med många fina men oerhört sorgliga tal. De blev iaf glada över att jag kom vilket kändes väldigt bra. Jag kände ju inte Käthe så bra även om jag träffat henne ett par gånger men jag var mest där för att stötta Jenny så som hon stöttade mig på mammas begravning när jag bara kollapsade i hennes famn och stprtjöt! Det var några som frågade om jag tyckte det var jobbigt att gå på begravning, om det påminde för mycket om mammas men det gjorde jag faktiskt inte, liiite kanske när vi sjäng "Den blomstertid" eftersom vi sjöng den på mammas. Det var kanske för att jag redan suttit hos henne en stund.
Här kommer iaf en låt som vi sjöng på mammas begravning. Man kan inte tro att jag tycker om den för jag storbölar alltid när jag hör den men ändå är den den vackraste psalmen jag vet.
Kunde inte sova kvällen innan för jag var sååå himla taggad, sådär som man är när man ska göra något man aldrig gjort förut, men som man vet kommer bli rooligt! Tittade på Juno (väldigt bra film, tips för er som inte sett, väldigt bra soundtrack också) och sedan kunde jag sova.
Klockan åtta nästa morgon träffade jag Emelie på centralen, åh vad roligt det var att träffa henne igen!! Vi hoppade på en buss till skansen, kom fram, köade lite, SPRANG uppför backarna till sollidenscenen (släpandes på TUNG matssäck, ser jag ut som Herkules eller, Emelie?!) och hittade bra platser relativt långt fram, klockan var då tio över nio. Jaha bara att börja försöka få tiden att gå...
Vi snackade skit, åt marabou choklad med jordgubbar (kriminellt fan att de ska sluta med dem!!), läste (Emelie: Låt den rätte komma in, Jag: Den första hustrun), tittade på repetitioner, och snackade mera skit. Till slut kom det två tanter som satte sig bredvid oss och då kunde de passa platserna så att Emelie och jag kunde sträcka på benen. Jag köpte ett allsångshäfte (80 spänn, seriöst alltså, de va fan inte billigt) och så gick vi runt och Emelie hade vääldigt roligt åt att mitt lokalsinne går i strejk varenda gång jag är på Skansen, allvarlig, svänger jag runt ETT hörn så har jag ingen aning om vart jag kom ifrån sen...
Många timmar och en rejäl träsmak i baken senare var det dags för genrep och det var ju typ exakt samma sak som sändningen förutom att Anders säger fel hela tiden. Min all-time-favourite "Gå upp och pröva dina vingar" var med och det gjorde mig hellycklig!! Så vart det sändning och jisses vilken stämning det vart! Både Emelie och jag gastade på Anders fast ingen av oss gillar honom, vaddå medryckta liksom? Men shit vilken känsla det är när de spelar Stockholm i mitt hjärta! Och ännu bättre vart det när min favvo Lasse Berghagen kom ut på scenen och sjöng. Kan inte han komma tebax om nu Anders ska sluta??
Gillade det mesta, Björn Skifs var riktigt bra men det var faktiskt Markus Krunegård som var favoriten, mest för att stämningen blev så upprymd när han kom. Dock lyckades jag få en enda strof ur "jag är en vampyr" på huvudet, gick liksom och sjöng "foten i huvet" om och om igen i flera dar, mindre kul...
Vi stannade förståss och tittade på eftershowen och Björn Skifs sjöng sin "Michelangelo" och så sjöng Lasse "sträck ut din hand" sen var det dags att ta sig hem. Var typ själv på bussen, rätt skönt att varva ner på en tyst buss genom ett mörkt Värmdö, mest skönt att få lyssna på sin "egen" musik efter att ha fått lyssna på saker man aldrig lyssnar på en hel dag.. Var lite overklig känsla att åka hem, under denna långa intensiva dag hade liksom Skansen blivit hela världen, låter helskumt men så kändes det faktiskt.
Eftersom jag missade min vanliga ridlektion när jag var på allsången red jag i en grupp på torsdagen men först åkte jag in till stan och fikade med Felicia och promenerade lite innan hon följde mig till bussen. Vi satt länge i Kungsan och pratade och det var såååå mysigt. Hon är en helt uuuunderbar vän den här tjejen, 20 år har vi känt varandra!
Fick rida på en jättefin ny häst som heter Zvans (ja han heter faktiskt så!). Han är ganska stor men framför allt väldigt STARK!! Och självklart ska vi rida ner på en jättestor äng, kul liksom. Jag fick jobba som en galning för att han skulle lyssna på mig och inte lägga i högsta växeln och dra till andra sidan ängen, vilket är en bra jävla bit kan jag ju säga och den hästen vet inte vad långsamt betyder! Andrea har ju mottot att "det är ingen fara, det kommer ett staket förr eller senare" ja det är ju en tröst liksom, vem fan har sagt att hästen stannar ens då? Jaja till slut fick jag till honom riktigt snyggt men det tog all koncentration jag kunde uppbåda och varenda muskel jag har i kroppen plus några till. Kom hem till stallet heeelt slutkörd men då fick jag faktiskt ta emot lite beröm!! Då hade jag dessutom hunnit bli riktigt fäst vid denna stora, buffliga, glada hästkrake, jag menar han är ju såå sööööt när han nästan klättrar upp i knät på en och vill ha godis och pussar!
Lördagsridningen gick jättebra och snart var det tisdag igen! Min vanliga tisdags-ridlärare, Millan, är tyvärr sjukskriven men istället har jag fått tillbaka en ridlärare som jag hade för flera år sen, nämligen AMA!! Fick lilla April och det gick lååångsamt men ganska bra, men trött blev jag.
I fredags var det avskedsfest hemma hos Tessan eftersom hon flyttar till Göteborg för att plugga till sjkusköterska. Det vart en riktig tjejkväll med en MASSA garv och prat och god mat och till och med några lekar, och vi hade SUPERKUL!! Hade skrivit ett litet brev till henne om hur mycket jag tycker om henne, hur mycket jag kommer att sakna henne och om allt kul vi haft tillsammans och det läste hon upp och då kom det några tårar, tur att man hade sina fina tjejer där som kunde hålla om en... Det är verkligen som i den där sången "jag kan segla förutan vind, jag kan ro utan åror, men ej skiljas från vännen min, utan att fälla tårar..."
Red Basil igen nästa morgon och det gick JÄTTEBRA!! Fick beröm och han kändes helfin!! På kvällen var det födelsedagsfest hos Fanny och jag var verkligen jättetrött så fast jag hade asroligt och träffade massa nytt roligt folk så drog jag mig hemmåt redan vid tolvslaget, kom dit vid fem så det blev ett tag iaf. Nattbussar på värmdö är väl inte det pålitligaste som finns så det slutade med att jag stod och väntade i en kvart på en mörk busshållplats i en massa regn med bara tunn kjol, linne och munkjacka på mig. Vad jag frös! Då förstod jag att det verkligen börjar bli höst!!
Igår var det ju tisdag så då var det ridning. Vi hoppade och jag red finaste Basil igen, men först fikade hela gruppen med ridlärarna och det var skitmysigt: Rebecca kom och red istället för Angelica som var bortrest och jag blev jätteglad av att se henne!!
Rebecca är ett litet kapitel för sig, hon säger nämligen saker till mig som är så vackra att jag blir alldeles stum. När mamma precis hade dött så var jag så förkrossad och ledsen och chockad att jag inte ens åkte till stallet och då ringde Rebecca och sa något som jag fortfarande tänker på när jag mår riktigt dåligt, såhär sa hon; Det är så himla orättvist att detta skulle hända just DIG, du som alltid är så snäll mot ALLA! Var det inte helt fantastiskt sagt?? Börjar nästan grina när jag tänker på det, så oerhört glad och hedrad kände jag mig! Anledningen till att jag nämner detta är att hon nyligen kommenterade inlägget jag skrev på tvåårsdagen av mammas död. Hon skrev att hon tycker jag är så stark som tagit mig igenom det svåraste som kan hända en människa, att förlora någon man älskar. Återigen gjorde hon mig alldeles stum! Stark? Jag? Vågar jag ens tro på det? För jag känner mig inte stark! Jag känner mig som världens svagaste människa, jag kan ju ibland inte ens se någon krama sin mamma utan att få en kall klump i halsen, jag ligger fortfarande och gråter tills halsen värker för att jag aldrig någonsin mer får höra min mammas röst! Är jag verkligen stark?? Hm..
Ridlektionen gick iallafall jättebra. vi hoppade en massa och Basil var hoppglad och snäll men kanske inte hundra procent allert. Mitt största problem är att jag koncentrerar mig så in i helsike att jag totalt glömmer bort att andas och då fungerar ju ingenting såklart!! Ama tycker det är jättekul att allt plötsligt går superbra bara för att jag bestämmer mig för att släppa in lite syre i hjärnan... Det var iallafall skitroligt att hoppa, ville aldrig sluta!
Idag vart det heldag på Skogskyrkogården. Det är såå himla vackert där! Stora vidder och så det där stora korset som ser ut över alltsammans. Och inne mellan höga träd, med solstrålar som spelar över gräs och blommor ligger min mammas sista viloplats. Här är det alldeles tyst, alldeles lugnt, alldeles stilla. Här kan man sitta och här kan man låta tårarna trilla som dom vill, ingen tycker det är komstigt, sorgen känner alla som kommer hit. Jag röjde upp sommarogräs och planterade nya blommor, en pelargon i ljust rosa alldeles full med blommor och knoppar och en blåklocka, det blev alldeles fantastiskt vackert. Hennes gravsten är polerad så att man nästan kan spegla sig i den och den är högre än alla runt om, lång och stolt, precis som mamma var. Det slår mig varje gång jag ser på stenen hur ont det gör att hon är borta, det blir så definitift när man ser datumen, att hennes tid på jorden är slut, att hon bara fick leva i drygt 62 år...
Satt hos mamma i nästan en timma och sedan gick jag bort till Hoppets kapell där jennys farmor Käthe skulle begravas. Blev väldigt fint men det skar i hjärtat att se Jenny så ledsen, min älskade gumma. Inte kan man göra så mycket heller, finnas där och trösta, tala om att man får vara hur ledsen man vill! Men jag kan inte göra det bra igen, det kan ingen... Sedan var det minnesstund med många fina men oerhört sorgliga tal. De blev iaf glada över att jag kom vilket kändes väldigt bra. Jag kände ju inte Käthe så bra även om jag träffat henne ett par gånger men jag var mest där för att stötta Jenny så som hon stöttade mig på mammas begravning när jag bara kollapsade i hennes famn och stprtjöt! Det var några som frågade om jag tyckte det var jobbigt att gå på begravning, om det påminde för mycket om mammas men det gjorde jag faktiskt inte, liiite kanske när vi sjäng "Den blomstertid" eftersom vi sjöng den på mammas. Det var kanske för att jag redan suttit hos henne en stund.
Här kommer iaf en låt som vi sjöng på mammas begravning. Man kan inte tro att jag tycker om den för jag storbölar alltid när jag hör den men ändå är den den vackraste psalmen jag vet.
Nästan hela sommaren i ett inlägg (OBS endast för uthålliga)!
Imorse när jag stod och borstade tänderna kom jag på en sak: det är tre veckor kvar av sommarlovet! Hjälp vad det har gått fort! Så nu ska jag försöka summera sommaren 2009 ...
Midsommar firade jag hos Jennys släkt i Åkersberga, ja eller iaf hennes brors fästmös släkt, var andra gången jag var där och det var ÄNNU mysigare denna gång! Vi åkte ganska tidigt på midsommaraftons morgon och va framme lite innan lunch och då satte vi upp tältet som jag, Jenny och hennes kille Henrik skulle sova i. Få nu inga idéer, de va ett femmanstält och de låg på en dubbelmadrass och jag på en enkel, inget snusk! Vänta nu sa jag inget snusk, joo en sak va snuskig, efter en lååång dag med sjuuukt god mat, dans kring midsommarstången i typ en timma, fika och mera good mat och så en massa alkohol på det vaknade Henrik mitt i natten och hann preciiis ut ur tältet innan han spydde, DET var snusk, no offence Henrik. Jag låg där halvdöd av fylla och kyla och insodd som en satans larv i min sovsäck och vaknade inte av vad Henrik hade för sig utan av Jenny som "viskade" ANNA, det är stora KÖTTBITAR i det, TUGGAR HAN INTE ELLER???! Ja ba: eeeh kan man få drömma om den man ska gifta sig med (som man ska på midsommarnatten) utan att du ska kommentera din stora kärleks matsmältningskapacitet??! Nej det sa jag inte men jag tänkte det! Nästa dag åkte vi in till en stad som jag inte kommer ihåg vad den heter (Hjälp mig, Jenny). Där gick vi på tivoli och käkade kebab/pizza. Myys var det iaf... ÄLSKAR min Jenny! Gosan e sjuuukt passande namn på henne! På kvällen övertygade de andra mig att va med på vollyboll, var rätt tveksam, det är inte för inte som jag hade IG-varning i gympa...Men faktum är att det var riktigt KUL, jaja de gånger jag träffade bollen, usch den statistiken vill man inte se... Men roligare ändå var att i ett desperat försök att träffa bollen stå på arslet så det sa tjong i medaljongen som min ridlärare Millan brukar säga, och då menar jag ingen liten mesvurpa när man sätter sig ner lite osmidigt i gräset och är uppe en sekund senare, jag snackar armar och ben i alla möjliga och omöjliga riktningar tills jag inte hade en jävla aning om hur jag skulle organisera kroppen tillräckligt för att ens lyfta på huvet. Och då såg jag Jenny stå framåtlutad och typ ha ett astmaanfall av garv! Kul att man roar folk lixom! DEN BJUDER JAG PÅ! Sen åt vi grillat från Björns flashiga nya grill, asgott! Nästa morgon var det dags att packa ihop sina saker och puttra ivåg mot stockholm igen... Jenny å Henrik körde mig ääända fram till landet, skööönt ! tack gumman
Annars har sommaren varit mycket luuugn, mycket bad så fort vädret tillät, har till och med, min rödhårighet till trots, blivit riktigt brun.
Jag och Charlotte åkte till Siggesta en dag och spelade minigolf. Oj va kul vi hade! Garv och frustration när bollen gick åt alla håll utom i hålet och ännu mera garv när den flög åt tjotahejti för att man till slut blev förbannad och slog ALLDELES för hårt! Det var i alla fall en TOPPENDAG, åååh vad kul jag har med Charlotte, hon är bara BÄST!!
Har även träffat Felicia en del, fikat med henne och så har hon vart och hälsat på mig på landet. <3
En dag var jag i Nacka Forum med med alldeles uuunderbara Madde! hade saknat den människan som faaan. Köpte ett par nya hörlurar och en massa kläder på Gina, varför hittar jag alltid massa snygga kläder när jag är där med Madde?? Är jag där själv hittar jag INGENTING och är jag där hittar jag typ en grej, men med Madde hittar jag lixom miiinst tre grejer, skitmysko! Sen äter man alltid sååå gott när man är med Madde också, eller vad sägs om hemlgade hamburgare med egengjord dressing och stooora pomfritt och sedan annanas smoothie som jag döpte om till annas smoothie ^^??
Sen ringde Sara och vi bestämde oss för att köpa mat och käka hos henne. Det blev grillad kyckling, ungsstekt potatis och beranaissås med choklad fondy till efterrätt, vi kollade på "Not another gay movie" (aaaj mina skrattmuskler) och sedan spelade vi stockholmsspelet, Sara är den enda som kan svaren för det är hennes spel, jag söög... (300, Madde hahah). Sen gick Madde och jag hem i mörkret och pratade om hästar och roliga avramlingar... Hon väntade på bussen med mig och när jag blev ensam satte jag i de nya hörlurarna och jäklar va de gamla måste ha varit trasiga för ojojoj vilket ljud det var! Jag menar det är ju kul när man hör texten istället för ett brusigt fyllemummel.
(gamla bilder)
Den helgen var jag på Grönan med Charlotte, naturligtvis den dan det var som MEST folk! Tajming eller inte... Av någon anledning bestämde vi oss för att åka alla tre bergochdalbanorna i rad, dvs, Kvasten (oj vad den är ruuulig), jetline och vilda musen, (som jag kallar flygande musen, fråga mig inte varför men jag tycker det låter mindre snuskigt ^^). Köpte en nyckelring med kort från jetline, Charlotte är jättesöt stoooort leende ser lite ut som den där datoranimerade kanininen som poppar upp överallt på internet! jag däremot ser typ ut som jag föder barn... När vi åkte allt vi ville åka (inte fritt fall det såg för jääävla läskigt ut, och käkat våfflor och ätit sockervadd, de sista var bara jag Charlotte smakade och spottade, konstiga människa, så åkte vi hem och jag badade.
Vecka 31 var det igångsättningsläger i stallet, dvs vi städar efter sommaren och mjukar upp hästarna långsamt efter betet. Första dan var det ingen ridning alls, jag och världens bästa Kit Pomfritt rensade i brandjannehagen och jag bråkade med minst tre taggbuskar, ena handen var både blodig och piercad när de var klart, tur att Kit är en s¨å duktig sjuksyrra!! Fyllde även på torv i några boxar och spolade med högtrycksspruta i ridhuset. Nästa dag var det mera jobb och sen skrittade vi ut med hästarna. Fick min älskling Thor och det var sååå härligt trots att vi blev anfallna av bromsar stora som min tumme! Onsdag var det mera jobb och sen ridning igen. Thor idag med, han är sååå snäll, kan ligga på hans hals och vila mig medan jag väntar på att de andra ska komma upp. Det tyckte Marie var JÄTTEGULLIGT. Nu var det även trav som gällde, hihi vad skumpigt det var när man sitter barbacka och inte har ridit på hela sommaren. Ajajaj i musklerna nästa dag. Då var det galopp på en stooor äng som gällde, satt ju på en häst. Thor igen. som är KÄND för att bocka där men han försökte bara en gång och då lyckades jag hindra honom så jag slapp stå på näsan i gräset, beta överlåter jag med glädje åt hästarna! Igår var det hopplektion för Mia och både Thor och jag var tröttisar. Men det gick ganska bra ändå!
(oxå gamla bilder)
På kvällen när jag skulle ta en promenad så dog min mp3, den gick verkligen inte att få igång. Så idag tog jag bussen in till stan, tittade på pride några timmar, tänk vad glad jag blir av den!! Alla var såå himla fina och såg såå glada ut! Sen köpte jag en ny mp3, en samsung 2 gb, JÄTTEFIN <3 <3 Sover i Fruängen inatt, imorgon ska jag fika med Emelie och på tisdag ska vi på allsången! Så kolla efter mig om ni har teven på!
Avslutar med min nya favoritlåt, den visar verkligen vilken mogen och sofistikerad 22-åring jag är!! men det är ju därför ni ääälskar mig, right?^^ Nu ska jag försöka blogga regelbundet igen, vi får se hur det går...
Massa kärlek från Anna <3
Midsommar firade jag hos Jennys släkt i Åkersberga, ja eller iaf hennes brors fästmös släkt, var andra gången jag var där och det var ÄNNU mysigare denna gång! Vi åkte ganska tidigt på midsommaraftons morgon och va framme lite innan lunch och då satte vi upp tältet som jag, Jenny och hennes kille Henrik skulle sova i. Få nu inga idéer, de va ett femmanstält och de låg på en dubbelmadrass och jag på en enkel, inget snusk! Vänta nu sa jag inget snusk, joo en sak va snuskig, efter en lååång dag med sjuuukt god mat, dans kring midsommarstången i typ en timma, fika och mera good mat och så en massa alkohol på det vaknade Henrik mitt i natten och hann preciiis ut ur tältet innan han spydde, DET var snusk, no offence Henrik. Jag låg där halvdöd av fylla och kyla och insodd som en satans larv i min sovsäck och vaknade inte av vad Henrik hade för sig utan av Jenny som "viskade" ANNA, det är stora KÖTTBITAR i det, TUGGAR HAN INTE ELLER???! Ja ba: eeeh kan man få drömma om den man ska gifta sig med (som man ska på midsommarnatten) utan att du ska kommentera din stora kärleks matsmältningskapacitet??! Nej det sa jag inte men jag tänkte det! Nästa dag åkte vi in till en stad som jag inte kommer ihåg vad den heter (Hjälp mig, Jenny). Där gick vi på tivoli och käkade kebab/pizza. Myys var det iaf... ÄLSKAR min Jenny! Gosan e sjuuukt passande namn på henne! På kvällen övertygade de andra mig att va med på vollyboll, var rätt tveksam, det är inte för inte som jag hade IG-varning i gympa...Men faktum är att det var riktigt KUL, jaja de gånger jag träffade bollen, usch den statistiken vill man inte se... Men roligare ändå var att i ett desperat försök att träffa bollen stå på arslet så det sa tjong i medaljongen som min ridlärare Millan brukar säga, och då menar jag ingen liten mesvurpa när man sätter sig ner lite osmidigt i gräset och är uppe en sekund senare, jag snackar armar och ben i alla möjliga och omöjliga riktningar tills jag inte hade en jävla aning om hur jag skulle organisera kroppen tillräckligt för att ens lyfta på huvet. Och då såg jag Jenny stå framåtlutad och typ ha ett astmaanfall av garv! Kul att man roar folk lixom! DEN BJUDER JAG PÅ! Sen åt vi grillat från Björns flashiga nya grill, asgott! Nästa morgon var det dags att packa ihop sina saker och puttra ivåg mot stockholm igen... Jenny å Henrik körde mig ääända fram till landet, skööönt ! tack gumman
Annars har sommaren varit mycket luuugn, mycket bad så fort vädret tillät, har till och med, min rödhårighet till trots, blivit riktigt brun.
Jag och Charlotte åkte till Siggesta en dag och spelade minigolf. Oj va kul vi hade! Garv och frustration när bollen gick åt alla håll utom i hålet och ännu mera garv när den flög åt tjotahejti för att man till slut blev förbannad och slog ALLDELES för hårt! Det var i alla fall en TOPPENDAG, åååh vad kul jag har med Charlotte, hon är bara BÄST!!
Har även träffat Felicia en del, fikat med henne och så har hon vart och hälsat på mig på landet. <3
En dag var jag i Nacka Forum med med alldeles uuunderbara Madde! hade saknat den människan som faaan. Köpte ett par nya hörlurar och en massa kläder på Gina, varför hittar jag alltid massa snygga kläder när jag är där med Madde?? Är jag där själv hittar jag INGENTING och är jag där hittar jag typ en grej, men med Madde hittar jag lixom miiinst tre grejer, skitmysko! Sen äter man alltid sååå gott när man är med Madde också, eller vad sägs om hemlgade hamburgare med egengjord dressing och stooora pomfritt och sedan annanas smoothie som jag döpte om till annas smoothie ^^??
Sen ringde Sara och vi bestämde oss för att köpa mat och käka hos henne. Det blev grillad kyckling, ungsstekt potatis och beranaissås med choklad fondy till efterrätt, vi kollade på "Not another gay movie" (aaaj mina skrattmuskler) och sedan spelade vi stockholmsspelet, Sara är den enda som kan svaren för det är hennes spel, jag söög... (300, Madde hahah). Sen gick Madde och jag hem i mörkret och pratade om hästar och roliga avramlingar... Hon väntade på bussen med mig och när jag blev ensam satte jag i de nya hörlurarna och jäklar va de gamla måste ha varit trasiga för ojojoj vilket ljud det var! Jag menar det är ju kul när man hör texten istället för ett brusigt fyllemummel.
(gamla bilder)
Den helgen var jag på Grönan med Charlotte, naturligtvis den dan det var som MEST folk! Tajming eller inte... Av någon anledning bestämde vi oss för att åka alla tre bergochdalbanorna i rad, dvs, Kvasten (oj vad den är ruuulig), jetline och vilda musen, (som jag kallar flygande musen, fråga mig inte varför men jag tycker det låter mindre snuskigt ^^). Köpte en nyckelring med kort från jetline, Charlotte är jättesöt stoooort leende ser lite ut som den där datoranimerade kanininen som poppar upp överallt på internet! jag däremot ser typ ut som jag föder barn... När vi åkte allt vi ville åka (inte fritt fall det såg för jääävla läskigt ut, och käkat våfflor och ätit sockervadd, de sista var bara jag Charlotte smakade och spottade, konstiga människa, så åkte vi hem och jag badade.
Vecka 31 var det igångsättningsläger i stallet, dvs vi städar efter sommaren och mjukar upp hästarna långsamt efter betet. Första dan var det ingen ridning alls, jag och världens bästa Kit Pomfritt rensade i brandjannehagen och jag bråkade med minst tre taggbuskar, ena handen var både blodig och piercad när de var klart, tur att Kit är en s¨å duktig sjuksyrra!! Fyllde även på torv i några boxar och spolade med högtrycksspruta i ridhuset. Nästa dag var det mera jobb och sen skrittade vi ut med hästarna. Fick min älskling Thor och det var sååå härligt trots att vi blev anfallna av bromsar stora som min tumme! Onsdag var det mera jobb och sen ridning igen. Thor idag med, han är sååå snäll, kan ligga på hans hals och vila mig medan jag väntar på att de andra ska komma upp. Det tyckte Marie var JÄTTEGULLIGT. Nu var det även trav som gällde, hihi vad skumpigt det var när man sitter barbacka och inte har ridit på hela sommaren. Ajajaj i musklerna nästa dag. Då var det galopp på en stooor äng som gällde, satt ju på en häst. Thor igen. som är KÄND för att bocka där men han försökte bara en gång och då lyckades jag hindra honom så jag slapp stå på näsan i gräset, beta överlåter jag med glädje åt hästarna! Igår var det hopplektion för Mia och både Thor och jag var tröttisar. Men det gick ganska bra ändå!
(oxå gamla bilder)
På kvällen när jag skulle ta en promenad så dog min mp3, den gick verkligen inte att få igång. Så idag tog jag bussen in till stan, tittade på pride några timmar, tänk vad glad jag blir av den!! Alla var såå himla fina och såg såå glada ut! Sen köpte jag en ny mp3, en samsung 2 gb, JÄTTEFIN <3 <3 Sover i Fruängen inatt, imorgon ska jag fika med Emelie och på tisdag ska vi på allsången! Så kolla efter mig om ni har teven på!
Avslutar med min nya favoritlåt, den visar verkligen vilken mogen och sofistikerad 22-åring jag är!! men det är ju därför ni ääälskar mig, right?^^ Nu ska jag försöka blogga regelbundet igen, vi får se hur det går...
Massa kärlek från Anna <3
