Där älvorna dansar, dit längtar jag jämt!
De va väl en fin titel?
Ja när man inte vet vad man ska skriva då citerar man Winnerbäck och sen är det klart!
Så.. vad händer i Annas liv såhär när hösten närmar sig? Inte för att vädret är särskilt höstig men i alla fall?
Har börjat en ny kurs som heter "Barn, ungdom, familj och det sociala arbetet". Om ni tyckte namnet var jobbigt skulle ni se schemat, nio till sexton i princip varje dag och så ska vi skriva TRE examinstionsuppgifter, närdå liksom? Det blir väl som i den där asgamla reklamfilmen med den extremt dryga chefen "Du har ju hela helgen på dig!" Men vet ni vad? Jag trivs som fan i skolan! Jag har verkligen hittat det jag vill göra med mitt liv! Sen om jag kommer bli bra på det återstår och se, men jag har fått höra att jag kommer det så jag får väl lita på det...
Ridningen går också bra, det är så roligt att jag faktiskt känner att jag utvecklas och att jag faktiskt får en hel del beröm och inte bara eviga kommentarer om att jag ska titta upp och trampa ner hälarna... Att jag gör sådana framsteg beror mycket på att jag fått en sån otroligt bra utbildning!! Vi har nog de absolut bästa ridlärarna som existerar.
Snart ska jag dessutom pallra mig iväg till house of pain och beställa tid för en ny tatuering!! ÅÅh vad det ska bli roligt!
Apropå tatueringar är det en sak som verkligen stör mig JÄTTEMYCKET. Det är när folk på olika sätt talar om för mig att jag kommer att ångra att jag tatuerade mig. Att bara kläcka ur sig en sån sak visar så jävla tydligt att man inte vet vad min tatuering betyder för mig. Jag gjorde den av ett enda skäl. För att jag älskar min mamma och vill bli påmind om henne varje dag, ja varje sekund! När man förlorat någon man älskar gör man allt för att behålla så mycket som möjligt av vem de var. Nu har jag henne med mig ÖVERALLT! Vi är oskiljbara! Där jag är där är också hon. Det är en tröst som ingen terapi och inga ord och inga minnen eller bilder kan ge! Att säga att jag kommer att ångra den är som att säga att jag inte älskar min mamma!!! Det sårar som fan ska ni veta även om det inte är menat så!!
Nu ska jag lyssna färdigt på Lasse och sen så småningom krypa i säng...
Jag gissar att marioteten är över 40 som kommenterar tatueringen negativt. Anledningen är att dessa personer är så jävla avundsjuka att inte de oxå gjorde sig en när de var unga. Nu i dessa dagar då håret ligger platt, sminket inte längre fäster och huden måste strykas ut med strykjärn (alternativt botox) önskar de innerst inne att de hade något som kunde få andra att fokusera blicken på något snyggare. Och när du förklarar att det betyder något är det väl klart de inte fattar de har ju glömt allt som någonsin betytt något för dem. (så va inte så sträng Anna!)
Son vanligt har du alldeles rätt kära Kit! Men jag undrar vem det är som är sträng egentligen... Men en alldeles klockren beskrivning av de vi i Sverige har alldeles för mycket av, nämligen fördomsfulla, i sina egna ögon allvetande och framför allt NEGATIVA bittra surkärringar. Jag säger som Lina i Emil, skicka dem till Amerika och skicka hit jordbävningarna istället!! ^^
Du är så fin Anna, kämpa på! :)
