En skoldikt
När jag gick i trean på gymnasiet så skulle vi skriva dikter om livet/framtiden på svenskan. Då skrev jag den här dikten.
Vad är det största man kan förlora?
Vad är det minsta man kan vinna?
Vad måste man förstora,
För att inte försvinna?
Hur vet man vem man är,
Innan man provat alla roller?
När ska man stanna upp?
Och hur vet man vad som håller?
Hur många dagar tar det,
Att lära sig att se?
Varför har inte alla,
Sin egen goda fé?
Varför finns så många frågor,
Och nästan inga svar?
Kan man bli den man vill vara,
Och ändå ha barndomen kvar?
Det är väl så att hela livet handlar om att hitta svar på alla de frågor man går och bär på.. På de tre år som har gått sedan jag skrev den här dikten så har jag bara fått svaret på en av dessa frågor, den allra första... men jag är inte säker på att jag inte mådde bättre när jag inte visste...
Vad fin dikt
