en grå och regning söndag i oktober...
Men allt är inte som det först verkar vara! Det blev nämligen en helt underbar söndag!
Först en sovmorgon, så lite musik och datahäng och sen klä på sig massa kläder och dra ut till stallet! Den fina hästen hade precis kommit in från hagen, blöt och lite lerig men som vanligt så fin att det gör lite int i hjärtat att se honom! Han fick äta upp sin havre och sin betfor och det mesta av sitt lunchhö innan jag tog på honom sadel, träns och ett varmt täcke och promenerade ner till ridhuset för ett dressyrpass. Han kändes ovanligt pigg och skrittade på riktigt energiskt och när jag tog tyglarna kände jag att han faktiskt ville gå fint. och det gjorde han också, nästan hela tiden. Försökte jobba med formen i trav och galopp eftersom den inte är lika fin som i skritten och fick faktiskt till det stundtals riktigt fint. Det bästa är ändå känslan av att sitta på hans rygg, finns ingen häst jag känner mig lika samspelt med, han har ju följt mig under så många år, lärt mig så mycket. Sen är det alltid lite pirrigt att rida samtidigt som ens galet duktiga ridlärare rider och jag försökte att inte tänka på det. Lite måste hon ha sett iaf för hon fällde en vänlig kommentar som värmde! När hästen var riden, boxen mockad och höet framhängt hoppade jag in i bilen och åkte hem.
Eftersom jag ville få en bra plats var jag i god tid vid Mosebacke, nyduschad, nysminkad och relativt snyggt klädd. Har fortfarande inte vant mig vid att gå ensam på sånt här och tyckte det kändes lite skumt, alkohol brukar dock hjälpa lite haha. Ändå har jag kommit till nån slags insikt. Man kan gå på spelningar med en massa vänner men andå är det ju musiken och den egna upplevelsen av den som räknas, den kan delas med andra men jag tror varje människas upplevelse är unik. Därför kan man lika gärna gå ensam, bara man inte missar sådana tillfällen. För spelningen igår hade jag inte velat missa för allt i världen! Det blev en sån där spelning som nästan måste beskrivas som perfekt. Som lever upp till ALLA förväntningar. Stämningen är där. Man får höra alla sina favoritlåtar. Artisten verkar tycka det är toppen att vara på scen. Och varje ton, varje fras vibbrerar in i en tills det känns som att de för evigt gjort avtryck inne i själva skelettet på en. DET ÄR STOR MUSIK DET!
Nu är vardagen över en igen och gårdagskvällen är ett underbart minne... Suck.
Dags att göra lite nytta, har en forskningsplan att opponera på!
försöker hitta lite värme i den alltför tidiga kylan
Här sitter jag och njuter av en pluggfri helg för första gången sen terminen började tror jag.
Skönt att få tid att göra saker man vill och göra dem i sitte eget tempo.
Hänt sen sist?
I lördags var jag och Angelica på debaser medis och såg Hurts spelning, galet mycket folk men lätt värt det, varenda låt var grym! Funderar starkt på att klicka hem deras skiva från Itunes, för jag betalar nämligen för musik, av respekt för det arbete artisten lägger ner på att sprida musik som lyser upp min vardag.
I måndags satt jag fyra långa timmar på KB och läste avhandlingar i socialt arbete, intressant men lite tråkigt i längden så jag skickade iväg ett sms till fina Sara och vi tog en urmysig impulsfika med en underbar blandning av skratt, prat och förståss, lite kreativt skrivande. Sara fick ihop två fantastiska texter och jag fick ihop två halvbra!
I tisdags redjag lektion på fina Jasmina, har ridit henne en hel del och börjar verkligen hitta knapparna så det gick faktiskt väldigt bra! Fin i formen och lydig, duktig tös! Hon påminner mig lite om Malinka, som jag saknar mer än jag kanske vill erkänna, önskar att hon fanns kvar hos oss. Det är alltid kul att få beröm efter en lektion och allra gladast blir jag när Ama säger som hon sa i tisdags, att Jasmina tycker det är mysigt att ha mig på ryggen! Det värmer massor!
Onsdag och torsdag ägnades helt åt plugg men som tur var hade jag Thor att ta hand om på torsdagseftermiddagen, det blev en kall men mysig uteritt med ett helt gäng tjejer från stallet, hästen var glad och supersnäll. Lite roligt med alla i stallet som frågade "Satt du kvar idag?"
Torsdagsnatten ägnades åt desperat sist-minuten-plugg, jag vet, det ska inte behöva vara så, men jag hade inte mitt första möte med min handledare förrän i tisdags så jag visste inte riktigt hur jag skulle lägga upp det... Klockan fem fredag morgon skickades forskningsplanen iallafall iväg och jag kunde krypa ner i sängen. Lyssnade på en live-spelning med Toni Holgersson i P4 vid halv ett som en uppladdning inför spelningen på mosebacke imorgon söndag! Ska gå själv men det ska ändå bli helt underbart för jag älskar och berörs så otroligt mycket av hans musik. Hm vattentät mascara kanske är en idé...
Men innan jag drar till söders höjder imorgon ska jag ut och rida Thor, hoppas på milt väder för mina tårs skull...
Här har ni lite av den musik jag ska höra imorgon, de låtar jag mest hoppas få höra!
hittade tillbaka till min bortglömda blogg
Om jag ska skriva om allt som hänt sen sist kommer ni ALDRIG orka läsa det, så jag tar det kortfattat!
Blev klar med termin 5 på socionomutbildningen i juni och jag kan säga att det var den BÄSTA terminen hittills! Avslutningen på praktiken blev fylld av lyckliga och sorgsna tårar och en förståelse för hur mycket jag vuxit och hur många jag berört. Mina tankar finns hos er alla!
Lyckades göra riktigt bra ifrån mig på sista kursen, psykosocialt arbete, som resulterade i ett B i betyg! *stolt*
De måste ha tyckt att jag gjorde ganska bra ifrån mig på praktiken för jag fick faktiskt en timanställning och lite jobb där i somras och början av hösten, helt underbart!
Sommarens höjdpunkt var iallafall Arvikafestivalen, min första festival någonsin men absolut inte min sista! Skrev en ganska bra sammanfattning för ett tag sen:
" sol, lättklätt, gummistövlar, tatuerade människor överallt, bajslukt, munklukt, öl, hamburgare, musik man älskar, musik man inte vet om man älskar, vänner, garv, köer till bajamajor, köer till vatten, trasig solstolar, baksmällor, pepp och ett jävla drag åsså we no speak americano ur VARENDA stereo "
Förutom de band jag redan älskade hittade jag en ny favorit, nämligen VOLBEAT! Jag vet, väldigt otippat, jag är ju inte det minsta metal annars men jag är fan såld!
Men sommaren har inte bara varit sol, musik och vänner, den har också innehållit sorg. Min älskade farmor gick bort i mitten av juni, 98 år gammal. Återigen fick jag ta farväl av en älskad familjemedlem... I början av augusti for jag, pappa och min farbror Björn ner till Malmö för att ta farväl. Lyckades samla mig tillräckligt för att läsa en dikt på begravningen. Tufft men något som kändes viktigt att göra. Den här dikten läste jag upp, för den är verkligen farmor för mig:
Så var du en länk till en värld som var
En epok sedan länge förliden
Och med hjärtat varmt
Och med hjärnan klar levde du helt i tiden
Och finge vi be om en gåva ännu
Det vore att åldras så vackert som du
Och möta vårt öde så värdigt
Som du när livet levts färdigt
Som tur är fanns det någon där för mig hela långa sommaren, nån som fyller mitt liv med värmde, som ger det färg och mening. Förhoppningsvis kommer han att finnas där för mig i många år till. Min underbara medryttarhäst Thor!
Under sommaren har jag haft mycket kontakt med min praktik-kompanjon Sara. Vi har fikat, gått på spelningar och framför allt har vi gjort det vi båda älskar; vi har skrivit. Tillsammans har vi en skrivarkurs och min målsättning är att lägga ut några av de texter jag producerat här på bloggen. Om jag vågar...
På senaste tiden har jag märkt att den som får saker att hända i mitt liv är Mirre. Hon drog med mig upp till Arvika där jag fick en musikupplevelse som räcker bra länge och i slutet av september tog hon även med mig till en tatuerare där vi båda skaffade oss varsin tagg. Jag hade bestämt mig för ett citat ("Happiness makes up in height for what it lacks in lenght") som jag ville ha på foten. Inte det bekvämaste stället kan jag säga, satan vad ont det gjorde, kom faktiskt en liten tår och det var den första på de sammanlagt 5 timmar jag suttit under nålen! Men fint blev det så nu är vänster fot lite snyggare än den högra.
Ridningen går bra. Känner att jag utvecklas men har fortfarande saker som definitivt behöver jobbas på.
Måste ju nämna att jag och Thor var nere på Båtis igår med Sara och Linnea och han blev så lycklig när han förstod att jag styrde mot ett hinder att han pep och la av en jättebock så jag flög av! Landade rakt på rumpan, aj! Men jag hoppade upp igen och garvade åt situtionen, inte kan man bli arg på en häst som vara är lycklig?! Hoppade en gång till och då väntade han till efter hindret med att bocka! men då satt jag faktiskt kvar!
Slutar med att skicka lite kärlek till ett par kompisar som förtjänar den lite extra för att de står ut med mig och mina grubblerier.
Angelica, Jennifer, Sara, Marie och Emelie, ni är FANTASTISKA och att ni lyssnar och finns där betyder så himla mycket! LOVE YOU!! <3 <3 <3
