en grå och regning söndag i oktober...
.. låter som början på ett väldigt trist och deppigt blogginlägg.
Men allt är inte som det först verkar vara! Det blev nämligen en helt underbar söndag!
Först en sovmorgon, så lite musik och datahäng och sen klä på sig massa kläder och dra ut till stallet! Den fina hästen hade precis kommit in från hagen, blöt och lite lerig men som vanligt så fin att det gör lite int i hjärtat att se honom! Han fick äta upp sin havre och sin betfor och det mesta av sitt lunchhö innan jag tog på honom sadel, träns och ett varmt täcke och promenerade ner till ridhuset för ett dressyrpass. Han kändes ovanligt pigg och skrittade på riktigt energiskt och när jag tog tyglarna kände jag att han faktiskt ville gå fint. och det gjorde han också, nästan hela tiden. Försökte jobba med formen i trav och galopp eftersom den inte är lika fin som i skritten och fick faktiskt till det stundtals riktigt fint. Det bästa är ändå känslan av att sitta på hans rygg, finns ingen häst jag känner mig lika samspelt med, han har ju följt mig under så många år, lärt mig så mycket. Sen är det alltid lite pirrigt att rida samtidigt som ens galet duktiga ridlärare rider och jag försökte att inte tänka på det. Lite måste hon ha sett iaf för hon fällde en vänlig kommentar som värmde! När hästen var riden, boxen mockad och höet framhängt hoppade jag in i bilen och åkte hem.
Eftersom jag ville få en bra plats var jag i god tid vid Mosebacke, nyduschad, nysminkad och relativt snyggt klädd. Har fortfarande inte vant mig vid att gå ensam på sånt här och tyckte det kändes lite skumt, alkohol brukar dock hjälpa lite haha. Ändå har jag kommit till nån slags insikt. Man kan gå på spelningar med en massa vänner men andå är det ju musiken och den egna upplevelsen av den som räknas, den kan delas med andra men jag tror varje människas upplevelse är unik. Därför kan man lika gärna gå ensam, bara man inte missar sådana tillfällen. För spelningen igår hade jag inte velat missa för allt i världen! Det blev en sån där spelning som nästan måste beskrivas som perfekt. Som lever upp till ALLA förväntningar. Stämningen är där. Man får höra alla sina favoritlåtar. Artisten verkar tycka det är toppen att vara på scen. Och varje ton, varje fras vibbrerar in i en tills det känns som att de för evigt gjort avtryck inne i själva skelettet på en. DET ÄR STOR MUSIK DET!
Nu är vardagen över en igen och gårdagskvällen är ett underbart minne... Suck.
Dags att göra lite nytta, har en forskningsplan att opponera på!
Men allt är inte som det först verkar vara! Det blev nämligen en helt underbar söndag!
Först en sovmorgon, så lite musik och datahäng och sen klä på sig massa kläder och dra ut till stallet! Den fina hästen hade precis kommit in från hagen, blöt och lite lerig men som vanligt så fin att det gör lite int i hjärtat att se honom! Han fick äta upp sin havre och sin betfor och det mesta av sitt lunchhö innan jag tog på honom sadel, träns och ett varmt täcke och promenerade ner till ridhuset för ett dressyrpass. Han kändes ovanligt pigg och skrittade på riktigt energiskt och när jag tog tyglarna kände jag att han faktiskt ville gå fint. och det gjorde han också, nästan hela tiden. Försökte jobba med formen i trav och galopp eftersom den inte är lika fin som i skritten och fick faktiskt till det stundtals riktigt fint. Det bästa är ändå känslan av att sitta på hans rygg, finns ingen häst jag känner mig lika samspelt med, han har ju följt mig under så många år, lärt mig så mycket. Sen är det alltid lite pirrigt att rida samtidigt som ens galet duktiga ridlärare rider och jag försökte att inte tänka på det. Lite måste hon ha sett iaf för hon fällde en vänlig kommentar som värmde! När hästen var riden, boxen mockad och höet framhängt hoppade jag in i bilen och åkte hem.
Eftersom jag ville få en bra plats var jag i god tid vid Mosebacke, nyduschad, nysminkad och relativt snyggt klädd. Har fortfarande inte vant mig vid att gå ensam på sånt här och tyckte det kändes lite skumt, alkohol brukar dock hjälpa lite haha. Ändå har jag kommit till nån slags insikt. Man kan gå på spelningar med en massa vänner men andå är det ju musiken och den egna upplevelsen av den som räknas, den kan delas med andra men jag tror varje människas upplevelse är unik. Därför kan man lika gärna gå ensam, bara man inte missar sådana tillfällen. För spelningen igår hade jag inte velat missa för allt i världen! Det blev en sån där spelning som nästan måste beskrivas som perfekt. Som lever upp till ALLA förväntningar. Stämningen är där. Man får höra alla sina favoritlåtar. Artisten verkar tycka det är toppen att vara på scen. Och varje ton, varje fras vibbrerar in i en tills det känns som att de för evigt gjort avtryck inne i själva skelettet på en. DET ÄR STOR MUSIK DET!
Nu är vardagen över en igen och gårdagskvällen är ett underbart minne... Suck.
Dags att göra lite nytta, har en forskningsplan att opponera på!
Kommentarer
Trackback
