Anna Wallde

Okej, idag är det fredag och då är min kropp lixom inställd på att den ska få komma till stallet och rida imorgon men nej nej, för det är ju röd dag så ingen ridning för mig inte!!
Jag mår fan inte bra av att inte få rida, min kropp läääängtar å det gör huvet å själen å allt annat med!
Det finns ingenting bättre i denna världen än att få sitta på en häst, känna kraften under sig, som om man flyger fast mycket mycket bättre!! Och så kan man sammarbeta med ett djur och klara av saker tillsammans!
Alla ni som inte rider missar verkligen någonting!
Det är enligt min mening hästen som är människans bästa vän för vi kommer aldrig så nära en hund som vi gör en häst, vi litar inte på hundar som vi gör på hästar när vi sätter oss på deras ryggar och ber dem föra oss vart vi vill och man kan inte bli ett med en hund så som man kan bli med en häst!!

Det flesta av oss har väl ett samvete, om man inte är bindgalen eller bara jävligt känslokall, en liten röst inom oss som "berättar" vad vi bör och inte bör göra i olika situationer. Men just för tillfället är jag lite mer intresserad av en annan sorts röst, som är lättare att lyssna på men som inte alltid leder oss på rätt väg. Den har så vitt jag vet inget namn men den finns där definitivt. I mitt fall är det kanske början till någon slags vansinne, jag skulle faktiskt inte bli ett dugg förvånad om det faktiskt är så. Under många ensamma, tårfyllda nätter de senaste ett och ett halvt åren har min röst varit min enda tröst. Den är trygg och varm och ger mig styrka och fast jag vet att den ljuger så tror jag på den. Tvivelslöst. Hur sjukt är inte det? Den säger en sak och sen spelar det ingen roll hur många bevis det finns för motsatsen, jag kan till och med se den med mina egna ögon, jag tror i alla fall på den där lilla rösten som är så full av något som jag bara kan beskriva som enorm omtanke. För den lilla rösten vill att jag ska må bra. Men på samma gång vill den mig så otroligt illa! För den vill inte att jag ska se sanningen, inte att att jag ska gå vidare. För om jag börjar tro på den verklighet som finns runt omkring mig och inte på den som rösten berättar om så har den förlorat. Och när den förlorar vill den dra med mig i djupet. För utan den har jag inget. Ingen tröst, inget hopp. Bara den fruktansvärda sanningen som jag aldrig lärt mig att acceptera. En verklighet full med sanningar som är för fruktansvärda för att inte vara mardrömmar. I den verkligheten är verkligheten en mardröm och mardrömmar är något helt annat, något som ger förståelse för vansinnets djupa hål av förtvivlan. För det är bara efter en mardröm som inte kan jämföras med någon skräckfilm som verkligheten verkar vara det bättre alternativet. Men det värsta med denna röst är det falska hopp den tvingar mig att tro på. För den lovar saker som jag önskar mer än något annat. Att alla människor har ljugit för mig i ett och ett halvt år och att det inte är så som det säger. För den lovar att mamma kommer tillbaka... och jag tror den, om och om igen...

Shit vilken dag det var igår! Först skola med seminarium och filmade samtal till PF:n och sen födelsedagsmiddag hemma hos Angelica! Var nervöst att filma men det gick bra, blir nog värre när vi ska titta på skiten!
Var super att träffa alla människor hos Angelica, några som jag inte kände och några som jag inte sett på ett tag, skall lägga ut bilder på facebook så håll utkik!
Sov över där och det blev inte mycket sömn fast jag låg på en asskön uppblåsbar säng! Söt-Folmer gav mig sitt täcke när hon gick å jobba! Fick en chock när jag kom ut imorse, askallt ju! Som tur var stod bussen vid hållplatsen när jag kom så jag slapp stå där och huttra. Fick dessutom skjuts med Sarah efter halva vägen till stallet, helnice med varm bil! Men shit pomfrit vad trött jag var, orkade knappt gäspa ^ ^
Fick rida på Basilen och det gick ganska bra! Tycker det är svårt med halter men fick till ett par stycken... Basil var glad iaf och bockade till och med i första galoppfattningen.
Kom hem vid ett och kröp ner i sängen och sov till sex haha
Har tittat på andra säsongen av Lost och lite på Beck-filmen som gick på tv med pappa men jag kom ihåg den så bra så jag tröttnade.
Ledig imorgon, såå skönt!
<3

Fast jag har en tenta på fredag som e fan så mycket läskigare än 3 timmars tatuering och nästan lika läskig som tandläkar Stefan så har jag gått i pluggstrejk!!! Har suttit hela jävla dan med skiten och nu har min hjärna sagt stopp: VILL INTE MERA!!! Så satt jag och läste en kompis blogg och hon va så sjukt rolig så jag va bara tvungen att göra ett försök att nå hennes underbart höga nivå.
Har ridit hela helgen, i lördags på Basil och i fredags på Buckas. jag som annars är så feg och hopplös att de andra i gruppen stönar högt åt min patetiskhet under hopplektionerna förvandlades plötsligt till en fartgalen dåre som inte kunde få nog av bommar i regnbågens alla färger. Detta påminner mig om när vi målade bommar nån sommar och skulle komma på "namn" till alla bommar (italienska för de som är röd-vit-gröna osv.) och nån tyckte vi kunde kalla de regnbågsfärgade för gaybommar pga deras flagga och en av ridlärarna sa att det kunde vi inte för då kunde vi inte för då kunde vi bli anmälda för typ diskriminering, kanske har konstig humor men FY FAN va roligt jag tyckte de var!! I alla fall så vart jag hoppgalen och ville bara hoppa mer och mer!!
Eftersom jag inte ville plugga så la jag upp ett kort på min tatuering på facebook och på en tatueringsgrupp där. skulle va skitkul med positiva kommentarer från andra med detta intresse!
Har kommit fram till att jag vill tatuera en ros på min fot!! Varför just på foten beror på att det är min favoritkroppsdel. Varför? Jo, för det är den enda kroppsdelen som inte är täckt av dallrigt äckligt fett, bara tunn hud och skelett!! Kommer fan att bli världsmästare i att sätta på mig ridbyxor snabbt för allt jag vill är att slippa visa upp min hemska lår för ett rum fullt med pinnsmala snyggingar som ser ut som de hoppat rakt ur HM-katalogen hela bunten!! Ibland skulle man kunna tro att jag träffat alla jag känner när jag gick vilse och råkade braka in på auditionen till top model. Med skillnaden att mina kompisar är helt underbart snälla, generösa, smarta, roliga och omtänksamma!! Lite för snygga bara !!
Men jag älskar dem allihop av hela mitt hjärta för att de står ut med mig, hur gnällig, deppig, ful, fet, pladdrig, töntig och korkad jag än är! För de vet att under de där jobbiga, finns en rätt smart, snäll och gullig liten tjej (som råkar ha jordens häftigaste tatuering)!!
Godnatt alla små söta <3 <3

Jaa ojoj nu var det länge sen, så länge sen att jag inte vet vad jag ska börja med att berätta...
KM var roligt, vart lite stressigt så jag hann inte rida fram så länge men det gick bra ändå! Thurre burre var snäll å glad men lite seg... älskar den lille hästen....
Men nu måste jag komma till det bästa av allt. Jag har nu skaffat min tatuering, och den är helt obeskrivligt underbar!!! inte riktigt färdig ännu, det fattas fortfarande en del skuggor men den är bara sååå fin!! den är lite större än jag hade tänkt från början men annars hade den inte blivit såhär fin. den täcker halva överarmen och hela axeln och jag älskar den!! visst gjorde det ont och så men inte så ont som jag trodde även om det kändes ordentligt på vissa ställen. alla har vart såå snälla och tyckt om den och sagt att den är jättefin!! det är såklart jättekul men på något sätt känns det som om det inte hade gjort så mycket om alla tyckt den var jätteful för jag tycker så mycket om den så jag bryr mig inte!! bra för mig att lära mig att inte bry mig så mycket om vad andra tycker!
en annan rolig grej som hänt är att jag fått tillbaka hemtentan.
jag kommer ihåg exakt hur det var när jag fick reda på resultatet:
jag satt på bussen hem till landet å undrade om peter som min lärare heter hade fått tentan och om frimärkena hade räckt för att skicka tillbaka den å vart riktigt orolig, så fick jag en känsla av att den ändå skulle ligga i brevlådan så jag satt å nästan hoppade upp och ner på bussen av otålighet.... vart nervös att jag skulle få underkänt eller nått å usch va jobbigt det va. så när bussen ääääääntligen kom fram till hållplatsen rusade jag hela vägen till brevlådan och slet upp locket å där låg ett stort vitt skrynkligt kuvert som jag slet upp alldeles uppjagad så när jag skulle läsa vad han hade skrivit så dansade det små vita fläckar framför mina ögon och det tog ett tag innan jag kunde läsa första meningen: "Jag har tilldelat dig betyget A"!! jag bara skrek rakt ut av lycke, himla tur att ingen hörde mig då hade jag nog fått en enkelbiljett till dårhuset. men jag var så glad så jag kunde inte låta bli!!!
jag kanske inte är så dum när allt kommer omkring...
ska försöaka komma ihåg att skriva snart igen
tills dess
puss å kram skumbanan

Hade gett mig katten på att gå upp tidigt och komma igång med pluggandet men istället låg jag och drog mig och kom inte igång förrän vid tolv... Jag vill bara sparka mig själv ibland asså!!
Inte går det särskilt bra heller, långsamt som fan... typ fem rader i timmen... åhh jag blir så trött !!
Sen är jag skitnervös för resultaten av psykologitentan som vi ska få imorgon... jag är så jävla rädd att jag kommer få F. Kan typ se framför mig alla andra som blir jätteglada och lättade när de får B eller C eller varför inte A och jag sitter där med mitt F och känner mig som jordens mest korkade människa. kommer fan drömma mardrömmar inatt jag lovar...
nu ska jag fortsätta plugga, måste få nått gjort innan det är dags att åka till stallet.
kramar